måndag 27 november 2017

Makalöst

Det är otroligt så fort tiden går! Tänk, idag för fyra år sedan blev jag av med mina väldigt trasiga, artrosangripna höftleder och och fick fina nya. Det tog ganska lång tid att komma igång, fick lite komplikationer och har ju en del andra krångel med kroppen också - men de ruskiga smärtorna från höfterna försvann.
Bara den som haft något liknande förstår hur smärtorna styr ens liv.

Är så tacksam mot personalen på Ortopenden SU Mölndal, de gav mig livet tillbaka.


Före 

Efter

lördag 25 november 2017

Flygande sport


En del människor tycker att innebandy är en händelselös och tråkig sport. 
Jag förstår inte vad de pratar om! Är helt slut efter matcherna,
och träningarna är oftast väldigt kul
Så här kan det se ut!









 






 




Ove Andersson är vår härlige fotograf!

Älskar sporten & mina gubbar!!
💚💚💚


söndag 19 november 2017

Och där kom årets första

Så här såg det ut en stund innan jag skulle åka till matchen i morse. En halvtimme senare var det helt vitt, och flera cm täckte marken. 
Och bilen. 
Och gatorna.
Snöborsten till bilen har blivit helt utsliten upptäckte jag, när jag till sist hittade den i garaget. Den funkade nästan iaf, så jag fick till bort eländet från bilen så kunde köra iväg.
Skulle hämta upp en av mina killar i Lunden, vilket brukar ta ungefär fem minuter. Klok som jag är någon enstaka gång, åkte jag iväg lite tidigare. Och det var ju tur, för ett antal av de få bilar som var ute hade fortfarande sommardäck.. På tre ställen på vägen stod det bilar mot färdriktningen eller tvärs över gatan, de slank omkring som Bambi på hal is i slasket.
Jag kom fram till sist iaf, vi spelade och vann vår match och sedan åkte jag hem på frusna vägbanor. Nu är det glashalt, för slasket har frusit ordentlig - det är minus 5 grader nu.


Sedan har det varit lite småplock och soffhäng med Thomas. Och så blev det det här till middag:


Igår tillbringade jag några timmar framför spisen och fixade kålpudding. Det blev lite mer änvad jag tänkt, hade räknat lite i överkant både på köttfärs och kål. Men det är ju lite ok att kunna frysa några portioner. Thomas och Linda har bett om kålpudding länge nu, men jag har inte riktigt haft orken. Nu finns det iaf ett tag.. 😁


Tillagt förmiddagen efter..

Så här såg det ut i morse, det blev allt att skotta en del. Hoppas det regnar bort fort!



lördag 18 november 2017

Höst

Nu är det verkligen mörkt tidigt på dagen, det känns som man tänder lamporna redan vid tre-tiden. Lite mysigt iofs, levande ljus på bordet och lyktorna tända på trappan gör ju att det blir mysigt ändå.

Var hemma hos Linda igår och fick nya, fina naglar! Hon är verkligen bra på det här, och kommer på nya knep hela tiden.

Så här snygg blev det

Ditte & Citrus vilade i soffan..

...och Ella tyckte det var väldigt spännande.

söndag 12 november 2017

Lite avundsjuk

Linda har gjort upp en lita med önskningar och mål, mer eller mindre (o)uppnåeliga. Det är ett sätt för henne att kunna se framåt och kämpa på, trots sjukdomar. Körkort, lägenhet, och hundarna var några stora delmål, en annan sak är tatueringar. Hon har pratat om att göra en stor tatuering med vargmotiv på sin arm sedan hon var femton.
I veckan gjorde hon första delen, och den är så vacker!!
Hade jag varit några år yngre kanske jag gjort något liknande också.. 😁

Första delen, nästa kommer efter jul.
Den är så vacker, tittar man nära kan 
man se grästuvorna på marken..

fredag 3 november 2017

Vänner

Och som en fortsättning på temat tunga tankar och vänner. 

En del förstår inte riktigt när man berättar att man har bloggvänner. Vänner som man faktiskt bara mött via bloggen. Har i många år följt många bloggar, en del i över tio år. En del av dem följer mig, andra inte. Vi kanske inte kommenterar så mycket, men har kontakt via Instagram, Facebook och/eller Messenger. Precis som i verkliga livet förblir en del bekanta, en del vänner och en del väldigt speciella vänner. 
Som Lotta. 
Jag fick en avisering om ett brev som inte fick plats i brevlådan idag, och blev väldigt konfunderad för jag kunde inte för mitt liv komma ihåg att jag skickat efter något. Var ju tvungen att åka och hämta det - före frukosten. När jag fick se paketet log jag tydligen väldigt stort, för mannen bakom disken skrattade och sa att "Du blev visst glad?" Och det blev jag ju, för jag anande vad det var och ifrån vem..

Lotta, finaste tjejen långt upp i landet, som vet att jag älskar Lillebrors Kolor, skickade en burk "bara för att". Vi har aldrig träffats men ändå så finns det en så go känsla. Lotta, som har fullt upp med fina barn, barnbarn och jobb, men ändå tar sig tid att skicka kolor till mig.
Det är fin sorts vänskap, det! Och helt plötsligt blev det lite lättare igen..

Tack Lotta, det var precis det jag behövde idag! 
Kramar 💗💗💗