Skogsbygdens Henny Häxa

Så heter hon egentligen, vår lilla valp.
Men Thomas är en fena på det där med namn, och Ella passar det här lilla trollet perfekt.
Redan innan Kim, uppfödaren, hade bestämt vad hon skulle få för namn på stamtavlan hade vi bestämt vad vi skulle kalla henne.

Ella hemma hos Kim, Linda tog bilden

Ja, vi hämtade hem henne idag, äntligen.
Det gick väldigt bra. En stunds bus med valparna hos Kim, papper som skulle skrivas, alldeles nya kattungar att titta på (bara ett dygn gamla) och sedan åkte vi hem. Linda var med, för Thomas sov.

Han stod beredd när vi kom hem, och föll förstås pladask han också.
Det gjorde INTE tanterna. Ditte har tjurat, muttrat, småmorrat och rynkat på nosen precis som Ditte alltid gör när något inte passar. Citrus var försiktigt nyfiken och har nog inte riktigt bestämt sig för vad hon tycker. Kiara var minst sagt tveksam, rynkade näsan och tyckte nog att det var oförskämt att inte hon fick stå i centrum, medan Melvin var den som var mest intresserad.
Det blir bra det här!

Ditte markerade ganska tydligt vem som äger. Allt.

Citrus var nog den som var mest nyfiken i början.
Men försiktig måste man ju vara - den där saken kan ju röra sig..

Bäst att passa på när hon är upptagen av annat...

Tom Ditte var framme och kollade att allt luktade som det ska.
Och det blev nog godkänt. Typ.

Vi fick ett gott skratt, för Ella är en liten organisatör!
Alla leksaker skulle lekas med en liten stund, sedan bar hon stolt dem till en plats under fotpallen till fåtöljen. Där samlades allt i en hög. Varför just där, vet bara hon... 😂
Men gulligt var det! 😍

Nu har Linda åkt hem, Thomas är ute med tanterna och Ella har somnat i sin lilla minikorg som hon fick med sig i flytten.

En härligt rolig dag som går mot sitt slut. Hon har klivit in och tagit sin plats i vårt hem och i våra hjärtan, omedelbums
Men visst är det mest viss bävan vi ser fram emot den närmaste tiden.
Ella har nämligen visat mycket tydligt vad hon gillar allra mest.
Smalben, tår, byxben och fingrar.
I den ordningen.

Det ska bli spännande att se hur prioriteringen ser ut i morgon kväll..

Hoppsan

Det var värst vad tiden försvann fort!

Förra veckan var det förberedelser inför innebandy-DM som vi spelade i påskhelgen, och städ, matshopping och förberedelser inför påskmiddag på annandagen.

Vi åkte till Helsingborg och tillbringade en mysig eftermiddag med pappa och Elisabeth. Landgång med lax och räkor (det äter vi med stor, stor glädje - varje gång om vi får!) Så skönt att träffa dem igen, det var ju i oktober sist vi träffades.
Det var också den första längre turen med den nya Pärlan och den rullar så fint så. 😉

Vi går ju i väntans tider, men nu är det snart äntligen dags! På lördag åker vi och hämtar Ella, vår söta lilla nya familjemedlem. Det är så spännande, det är faktiskt första gången vi köper en valp, tro det eller ej! Fred var ju två när vi tog hand om honom, Dippen bodde sina första år hos syrran och de andra tokfiorna, numera tanterna, har vi ju fött upp själva.
Nu har jag köpt halsband, valpmat och några leksaker - vi har iofs redan en stor korg som Kiara använder men det behövs nog några till 😄

Påskhelgen försvann fort den också. Fredag och söndag var det innebandy hela dagarna, med blandade resultat. Vi åkte ut i semin, det får väl vara ok.

På annandagen kom Linda, Daniel, Karin och Mona på middag. Lite nostalgi blev det, Linda beställde Flygande Jakob på gammalt sätt. Då blir det så här:

Flygande Jakob med grönt ris, ett höjdare tyckte barnen när de var små.

Lite kul att se reaktionerna nu.. Jag hade kokat en gryta vitt ris också, 

för jag misstänkte att några skulle backa. Och så blev det. 😇😂

Mona tyckte det var gott, det är  en tuff svärmor jag har!

Men visst är det lustigt vad ögat lurar smaklökarna - det var bara vanlig

karamellfärg och den smakar ju inget 😊

Många tankar

Många tankar idag. 

Det är inte första gången och inte sista det händer, det kan vi nog vara ganska säkra på. Och det är skrämmande. Det är klart att man är rädd! 
Nästa gång kan det ju vara du eller jag, någon anhörig, vän eller bekant som råkar illa ut.

Men.

Att se hur vissa grupper gottar sig i det som hände igår, gör mig rasande. 
De hurrar över det hänt för att de tror att "svenska folket ska få upp ögonen". 
De lägger ut bilder på massakrerade människor och skriver "äntligen". Och så skriver de att "nu ska vi äntligen slänga ut dem".
Slänga ut de som flyr från just sådant här. Slänga ut människor som flyr från hemskheter mycket, mycket värre än det här. Hur vidrigt är inte det?
De skrämmer mig lika mycket, för de är lika onda som gärningsmannen (männen) igår. De är lika mycket extremister. De är lika hatiska. 

Men vi får inte låta rädslan ta över så att vi glömmer att det inte är religioner, etnicitet och härkomst som dödar och terroriserar. Det är människor som gör sina egna val. Som har sina egna agendor. Som tror att de ska uppnå något genom att sprida rädsla och hat. 
Visar vi att vi fortfarande står upp för varandra, att vi inte ger efter för hatet så vinner de inte.
Det är inte kristen, muslim, hindu, ateist. Det är inte brun, svart, vit, gul eller rosa. Det är inte svensk, europé, asiat, arab, amerikan.
Det är vi.
Det är vi mot hatet.

Kramar 💓

Vårt Sverige

Det är förfärligt det som hänt i Stockholm idag. Ännu vet man ju inte så mycket, men att det är ett attentat är ju ganska säkert. Det är inte första gången, och helt säkert inte inte sista heller.
En stulen lastbil kör in i en varuhusentré efter att ha kört på många människor på vägen.

Och det är skrämmande. Man vet ju inte var, när, hur och vem som drabbas.

Det är ju den rädslan och oron terroristerna vill uppnå.

De vill ju också uppnå just det som trollen och hatarna så gärna ställer upp på, nämligen att begränsa demokratin, stänga av empatin och det öppna samhället.

Jag hoppas innerligt att vi kan fortsätta den väg vi gått på så länge, nämligen att fortsätta värna om alla människor. Oavsett etnicitet, religion, härkomst.

Att se till vad den enskilda personen gör, inte vilken religion eller vilket folkslag han eller hon tillhör.

Att vi inte ger efter för hatet och misstron.

Idag är jag glad att mina nära och kära är trygga. 💝

Snart en ny medlem i familjen

Nu kan jag äntligen berätta det jag gått och tryckt på i flera månader!

Vi ska få hem en valp!

En liten Ella flyttar hem till oss om tre veckor. Linda och jag var och hälsade på Kim på Kilagården idag, och blev varmt välkomnade av henne, dottern Cornelia och en drös hundar. 7 västgötaspetsar, en minibullterrier, två katter och två getter. Gissa om vi trivdes, precis rätt omgivning för oss!
Alldeles fantastiskt fina hundar, trevliga, gosiga och några ganska pratsamma.

Här kommen en liten bildkavalkad. Tack o lov så kom Linda ihåg kameran, så det blev många fina bilder! (Klicka på bilderna så blir de större)

Nyfiken Ella

Gosig Ella

En liten Ella

MAT

Linda trivdes lika mycket som jag

Skogsbygens Nora Supernova, en sanslöst trevlig äldre dam.
Hon är dessutom en dam som vunnit i princip allt som går att
vinna utställningsmässigt. SÅ vacker!!

Fast ibland glömmer man poseringen, iaf när den där nya gästen glömmer att gosa.
Nora är nämligen väldigt, väldigt gosesjuk.
När hon känner för det.. ;)

Kanske hjälper det om jag ser väldigt vacker ut?

Katten vågade jag mig inte på att klappa med tanke på allergin,
men det var inte lätt!

Mamma Stella med en av sina fina söner

MAT igen!

Och igen!

Till sist orkar man inte mer.
Är man bara fem veckor tar tröttheten fort överhanden.
Då är det gott att sova med syskonen en stund.

Tusen, tusen tack för en trevlig stund, Kim! Det lär bli några långa, sega veckor av väntan. Fast med tanke på hur elegant de vuxna flög över grindarna, och valparnas vassa tänder lär vi få fullt upp med valpsäkring av hus och trädgård.. 😁