Jul och liten paus

Det var värstans var det var längesedan. Har haft lite problem med att spara inläggen jag skrivit, så jag tog en ofrivillig paus.

Det har förstås varit julstök och sådant:

Första delen av köttbullerullandet,

det blev lika många till innan jag var klar 😊

Linda's julnaglar, hon tog bilden själv 😉

Årets uppesittarkväll med Linda, Daniel & Karin.

Uppesittande vet jag iofs inte om det blev så mycket för de två sistnämnda,

de hade jobbat hela dagen och var ordentligt trötta. Mysigt hade vi iaf 😍

 Julafton firades förstås. Mamma, Anneli, Marianne och Linda kom hit och Thomas var ledig. Väldigt trevligt hade vi! Men tyvärr har vi alla blivit väldigt dåliga med det där fotograferandet. 

Här har nästan all julmat kommit fram, Linda förevigade bordet! 😊

Juldagen gick i vilans tecken, mycket sport på Tv'n och vi var mycket trötta båda två.

Middagen blev lika god som enkel, rester från julbordet. Så himla gott!!

God Fortsättning på helgerna! 💗💗💗

Jul ute

Vi fick julstämning ute, och jag lär inte komma ur sängen i morgon efter skottningen.. 😉

Tidig med julen

Vi har plockat upp julen tidigare i år, och det är faktiskt väldigt mysigt. Vi köpte en ny gran och var ju tvungna att testa den - ljusen ingår nämligen! Och vilken lyx ska jag be att få tala om, så enkelt att sätta upp, inget trassel alls! Dessutom väldigt fin.

En liten visning kan jag ju bjuda på 😉

Sätt på ljudet, och klicka på fyrkanten till höger
när filmen startat, så blir filmen större!

Så här ser det ut från soffan, mysigt faktiskt! 

Slingor och mysterium

Hängde ut slingorna i trädgården idag. Det saknas 10 meter och en batteribox, det får jag fixa i morgon. Fick lite problem, kompletterade med ett gäng slingor - men trots att det är samma märke fungerade de inte ihop, kontakterna är inte likadana. Skräp, för de gamla batteriboxarna säljs bredvid de nya boxarna och slingorna - och självklart står det inget på dem...
Jaja, inget att göra och det blir ju fint när det är klart!

Ett litet lustigt mysterium: på bilden ser det ut som de multifärgade slingorna bara är blå/gröna - men i verkligheten är det är lika många gula och röda lampor också! Undrar varför det blir så??

Just nu öser regnet ner, och det blåser en hel del. I morgon varnar de för storm som kan nå orkanstyrka i byarna. Det är lika skönt varenda gång man hör vädervarningarna och vet att vi har nytt tak och bra dränering.
Fast jag får kanske binda fast ljusslingorna lite bättre i morgon.. 😉

1:a advent

Attans så fort tiden går! Redan första advent, och bara drygt tre veckor kvar till jul. Har faktiskt fått upp julgardiner och adventsstakar tillsammans med några tomtar. Tycker det är så mysigt med det varma röda och alla levande ljus, det känns som det blir några grader varmare.
Har köpt en ny, fin gran som ska upp om några dagar och sedan ska jag njuta av julen ända fram till 20:e Knut! 🎄🎅

Makalöst

Det är otroligt så fort tiden går! Tänk, idag för fyra år sedan blev jag av med mina väldigt trasiga, artrosangripna höftleder och och fick fina nya. Det tog ganska lång tid att komma igång, fick lite komplikationer och har ju en del andra krångel med kroppen också - men de ruskiga smärtorna från höfterna försvann.

Bara den som haft något liknande förstår hur smärtorna styr ens liv.

Är så tacksam mot personalen på Ortopenden SU Mölndal, de gav mig livet tillbaka.

Före 

Efter

Flygande sport

En del människor tycker att innebandy är en händelselös och tråkig sport. 

Jag förstår inte vad de pratar om! Är helt slut efter matcherna,

och träningarna är oftast väldigt kul

Så här kan det se ut!

 

 

Ove Andersson är vår härlige fotograf!

Älskar sporten & mina gubbar!!
💚💚💚

Och där kom årets första

Så här såg det ut en stund innan jag skulle åka till matchen i morse. En halvtimme senare var det helt vitt, och flera cm täckte marken. 

Och bilen. 

Och gatorna.

Snöborsten till bilen har blivit helt utsliten upptäckte jag, när jag till sist hittade den i garaget. Den funkade nästan iaf, så jag fick till bort eländet från bilen så kunde köra iväg.

Skulle hämta upp en av mina killar i Lunden, vilket brukar ta ungefär fem minuter. Klok som jag är någon enstaka gång, åkte jag iväg lite tidigare. Och det var ju tur, för ett antal av de få bilar som var ute hade fortfarande sommardäck.. På tre ställen på vägen stod det bilar mot färdriktningen eller tvärs över gatan, de slank omkring som Bambi på hal is i slasket.

Jag kom fram till sist iaf, vi spelade och vann vår match och sedan åkte jag hem på frusna vägbanor. Nu är det glashalt, för slasket har frusit ordentlig - det är minus 5 grader nu.

Sedan har det varit lite småplock och soffhäng med Thomas. Och så blev det det här till middag:

Igår tillbringade jag några timmar framför spisen och fixade kålpudding. Det blev lite mer änvad jag tänkt, hade räknat lite i överkant både på köttfärs och kål. Men det är ju lite ok att kunna frysa några portioner. Thomas och Linda har bett om kålpudding länge nu, men jag har inte riktigt haft orken. Nu finns det iaf ett tag.. 😁


Tillagt förmiddagen efter..

Så här såg det ut i morse, det blev allt att skotta en del. Hoppas det regnar bort fort!

Höst

Nu är det verkligen mörkt tidigt på dagen, det känns som man tänder lamporna redan vid tre-tiden. Lite mysigt iofs, levande ljus på bordet och lyktorna tända på trappan gör ju att det blir mysigt ändå.

Var hemma hos Linda igår och fick nya, fina naglar! Hon är verkligen bra på det här, och kommer på nya knep hela tiden.

Så här snygg blev det

Ditte & Citrus vilade i soffan..

...och Ella tyckte det var väldigt spännande.

Lite avundsjuk

Linda har gjort upp en lita med önskningar och mål, mer eller mindre (o)uppnåeliga. Det är ett sätt för henne att kunna se framåt och kämpa på, trots sjukdomar. Körkort, lägenhet, och hundarna var några stora delmål, en annan sak är tatueringar. Hon har pratat om att göra en stor tatuering med vargmotiv på sin arm sedan hon var femton.
I veckan gjorde hon första delen, och den är så vacker!!
Hade jag varit några år yngre kanske jag gjort något liknande också.. 😁

Första delen, nästa kommer efter jul.

Den är så vacker, tittar man nära kan 

man se grästuvorna på marken..

Vänner

Och som en fortsättning på temat tunga tankar och vänner. 

En del förstår inte riktigt när man berättar att man har bloggvänner. Vänner som man faktiskt bara mött via bloggen. Har i många år följt många bloggar, en del i över tio år. En del av dem följer mig, andra inte. Vi kanske inte kommenterar så mycket, men har kontakt via Instagram, Facebook och/eller Messenger. Precis som i verkliga livet förblir en del bekanta, en del vänner och en del väldigt speciella vänner. 

Som Lotta. 

Jag fick en avisering om ett brev som inte fick plats i brevlådan idag, och blev väldigt konfunderad för jag kunde inte för mitt liv komma ihåg att jag skickat efter något. Var ju tvungen att åka och hämta det - före frukosten. När jag fick se paketet log jag tydligen väldigt stort, för mannen bakom disken skrattade och sa att "Du blev visst glad?" Och det blev jag ju, för jag anande vad det var och ifrån vem..

Lotta, finaste tjejen långt upp i landet, som vet att jag älskar Lillebrors Kolor, skickade en burk "bara för att". Vi har aldrig träffats men ändå så finns det en så go känsla. Lotta, som har fullt upp med fina barn, barnbarn och jobb, men ändå tar sig tid att skicka kolor till mig.

Det är fin sorts vänskap, det! Och helt plötsligt blev det lite lättare igen..

Tack Lotta, det var precis det jag behövde idag! 

Kramar 💗💗💗

Igår

Igår fyllde den här fantastiske mannen år! 

Grattis Pappa!💗

Min Pappa...

...och Elisabeth vid deras nya, fina bil!

Igår var också en annan dag

Pappas födelsedag är ljuspunkten på en annars väldigt tung tid, med många jobbiga minnen. 

Från veckorna runt månadsskiften oktober/november har jag förutom det inte många roliga minnen. Flera kära har gått bort runt de här datumen och flera jobbiga händelser har skett.

Det är jobbiga minnen från min trafikolycka för 26 år sedan igår, paniken över att kanske förlora Daniel (var ju i 9e veckan med honom), skräck, smärtor, kaos.. Sedan Backabranden 1998, där en arbetskamrat förlorade sin dotter och en ung granne sitt liv.

Ju längre tiden går, blir det lite lättare - men det är fortfarande väldigt tunga dagar, där separationsångesten slår ner som en stor, hård klump i magen. Men om några dagar mår jag bättre igen, och förhoppningsvis fortsätter det att bli lättare allteftersom åren går.

En stor ljuspunkt igår, var annars att Linda var här och passade hundarna när jag var på träningen. När jag kom hem, satt Daniel i soffan. (Iofs ingen överraskning, han skulle hämta sina vinterdäck för hans leasingkontrakt på bilen går ut nu och han skulle lämna den idag) Det är inte så ofta vi träffas, så jag njuter alltid av varje minut. Vi hade ett par trevliga timmar och jag längtar redan efter dem båda två. Jag är så himla stolt över mina generösa och omtänksamma ongar! 

Men när man mår som jag gör just nu, är det lätt att man grubblar. 

På vad som jag kunde förlorat, på dem och det jag faktiskt verkligen förlorade. På sveken som kom när man inte kunde lika mycket, inte orkade, inte var lika bra längre. På människor som väldigt gärna tar emot, men inte delar med sig. Inte av pengar kanske, men av omtanke, av medkänsla, av hjälpsamhet.

Det blir mycket sorg, besvikelse och lite ilska.

Men också en enorm glädje och tacksamhet för det jag faktiskt har. 

För jag har verkligen mycket att glädjas över. Mina barn som blivit omtänksamma, hjälpsamma och generösa vuxna. Min Thomas, som valde mig trots att min kropp är trasig. Mamma, som alltid fanns (finns!) där, ett telefonsamtal bort. Pappa & Elisabeth, som alltid funnits i bakgrunden. Och de som jag mött på vägen, som finns kvar trots att jag inte alltid orkar. De betyder så mycket mer än de nog förstår.

De här dagarna är väldigt jobbiga varje år. 

Men de är också väldigt bra, för jag värdesätter allt jag har så mycket mer än vad jag kanske gjort annars. Jag har blivit väldigt, väldigt stark mentalt och klarar motgångar och rena elakheter - även om de förstås fortfarande gör ont.

Jag vet vad jag har, jag vet vad jag trots allt kan och jag vet var jag står.

Och att jag oftast landar med fötterna ner när jag faller - mentalt iaf.

Fysiskt blir det alltid med en smärre jordbävning.. 😉😁

Fin igen

Sitter hos min goa frissa och får håret fixat. Avkoppling de luxe är det!
Lyx är det också att ha en dotter som är så grym på naglar! 😍

Saknar

Hittade den här lilla filmsnutten när jag kollade ett gammalt minneskort. Jättekort, men jag tror att det faktiskt är den enda filmen på Dippen och Fred.

Blev alldeles rörd, som jag saknar dem! De har varit borta i 2½ år nu..

Dippen & Fred, våra älskade, älskade gamlingar 💗💗💗

Tosiga valpar

Häromdagen kom Linda hit, och hon hade med sig två väldigt charmiga små pojkar. En är korsning av shih tzu och lite annat tror jag, söt som socker och vansinnigt snäll. Den andre ser ni här, en liten chihuahuapojk på 5 månader. Ella och Teddy hade precis möts och hade lite svårt att bestämma sig för hur de skulle leka - och vem som skulle leda leken. Det löste sig snabbt, men jag lyckade iaf få den här lustiga dansen på film.. 😁

Välkommen Truls!

Grattis Emma och Petter till er fine lille pojke,

och stort lycka till på ert stora, äventyr!

Det här är Truls, Thomas systerdotters lille son ♥

Tack vare Polisen

Göteborg klarade sig ganska helskinnad genom demonstrationen idag. Tack vare Polisens fina jobb och genomtänkta planering, blev det inte alls så illa som många av oss nog var rädda för.
Stora motdemonstrationer på bla Heden, men till största delen var det vanligt folk där så det blev ganska lugnt. Tydligen hade det blivit en del bråk och kravaller även där och på gatorna mot Korsvägen - men det var långt ifrån så illa som det var väntat. Det var vänsterextremister som försökte attackera Polisen, men de blev ganska snabbt nedplockade. De hölls på kilometeravstånd från nazisterna, och de var väl frustrerade skulle jag tro. Sedan var det några som försökte sätta igång nya bråk utanför Liseberg, men då blev vanligt folk förbannade och gav igen, sedan blev de snabbt bortjagade av Polisen.
NRM´s demonstration blev en tummetott, och knappt det. Några hundra (kanske) som fick se sig besegrade redan vid Focushuset på Gårda - de kom inte ens fram till startplatsen för demonstrationen.. Anledningen var att de inte ville gå de anvisade vägen, utan via Korsvägen och förbi Synagogan. Men de hade ju fått avslag i Kammarrätten, så Polisen släppte inte fram den en meter. Så de blev stående i flera timmar -  sedan fick de snopet marschera tillbaka till ICA Maxi´s parkeringsplats där de startade..

Dagens hjältar är först och främst Polisen, som gjorde ett fantastiskt jobb. Men också de vanliga människorna som gick ut och visade vilken underbar stad Göteborg är.
Och så damen vid Liseberg, som blev så oerhört arg på vänsterextremisterna som kastade sten på Polisen, och skällde ut idioterna efter noter! Vilket civilkurage!

Bilderna är lånade från Göteborgs Posten, och fotografens namn stod inte nämnt.

Klicka på bilderna som vanligt, så blir de större

Poliserna kom från hela Sverige, och var väl förberedda. Vilket grymt jobb de gjorde!

Glada motdemonstranter från Star Wars!
"Chewbacca" är faktiskt en av "mina" gamla innebandyspelare, stor som ett hus, och väldigt snäll.

Längre än så kom inte nassarna. Kan de ha varit 200 st kanske? Långt ifrån de 1000 de sa skulle komma.
Och med tanke på att de inte ens klarade av att komma fram till  startplatsen för demonstrationen, kan de inte vara väldigt nöjd med sin dag. Dessutom blev deras ledare och flera andra anhållna/tagna i förvar
På den här platsen stod de i flera timmar, sedan fick de gå samma väg tillbaka till parkeringsplatsen där de startade någon kilometer bort - och vägen de gick, gick genom ett tomt industriområde...

Bävar lite

Det är ganska otäckt faktiskt.

I morgon ska vi spela match i Alingsås. Det är ju bara roligt, och förhoppningsvis får vi med oss 3 poäng hem.

Men förberedelserna är inte roliga. I morgondagens Göteborg måste vi planera för hur en kille i vårt lag ska kunna följa med. Hade det varit en vanlig dag, hade jag hämtat honom halv tolv.
Men vi får ändra planerna. Han bor nämligen exakt där NMR, nazistgruppen som ska demonstrera, ska starta. Polisen har redan börjat spärra av, lappar har delats ut i brevlådorna om vad som gäller för de som bor i dessa kvarter. Spårvagnshållplatsen dras in från kl 10.00, trafiken med bussar och bilar redan kl 9.00.
Min vän ska ta sig ut ur sitt hus trygg och någorlunda säker. Så han får ge sig hemifrån redan vid halv tio, kanske tidigare och ta sig hem till oss. Vi vet inte när de här idioterna samlas, och när motdemonstranterna från bla AFA dyker upp. De är ju inte ett dugg bättre.
Min vän är mörkhyad, och då ska man inte bo där flera hundra, kanske tusen nazister taggar upp för en demonstration som de anser ska gå på helt andra ställen än den de blivit anvisade...

Man önskade ju att motdemonstrationerna kunde bestå av tysta människor i många led, som står med ryggen åt nazisterna för att visa sin avsky.
Eller att alla helt enkelt hållit sig undan demonstrationsvägen så de kunde gå där och skrika & vifta utan publik. Helt ensamma, med bara poliser som kantar deras väg.
Men det är en dröm vi nog inte får uppleva i morgon.
Jag hoppas bara att inte det blir många skadade oskyldiga och poliser.
Om demonstranter och våldsamma motdemonstranter bryr jag mig inte, de kan gott ha det.
Vill helst att de ska låsas in och att man sedan slänger bort nyckeln.

Tänker att det är skönt att de allra flesta ändå är goda människor, som bryr sig om och respekterar varandra.
Utan att bry sig om färgen på skinnet, religion, sexualitet eller härkomst.
Vi tar tillbaka rätten till vår vackra flagga och låter den symbolisera fred, frihet, demokrati, yttrandefrihet, respekt och kärlek.

Önskar alla en god helg! ♥

Hundar alltså

Våra hundar är ju självklart det goaste som finns, med alla sina olika egenskaper. 

 Ditte, som i sin truliga grinighet är den mest tillgivna man kan tänka sig. Sitter nedanför trappan till övervåningen och ylar när husse vaknar - för hon har helt enkelt ingen lust att gå upp och säga hej. På promenaderna går det i låååångsaamt, ända tills man vänder och ska gå hem - då är hon först. Och så självklart om det finns något ätbart - då blir det fart i benen!

Citrus som vid tio års ålder fortfarande vispar runt som om hon vore en valp, hon låtsas vara rädd och undergiven - men det är bara första klassen skådespeleri. En liten kaxig dam är hon, som har koll på det mesta

Och så nytillskottet Ella, som skäller på allt och alla (även om det är mycket bättre nu), tycker allt nytt är läskigt - tom en kruka i trädgården kan bli utskälld om den varit ouppfostrad och flyttat på sig. Men ändå lyckas hon vara tuff och framåt. Hon älskar att mörda foppatofflor, och en av skatungarna börja minsann bli en vän. En liten fotslickare och gosegris är hon också.

 Sova i soffan är skönt. Och kan man inte nå mattes tumme 

(jodå, hon gillar fortfarande den!)...

...kan man ju sova med tuggbenet i munnen.. 😍