fredag 31 oktober 2014

23 år

Igår var det 23 år sedan jag blev påkörd av ett rattfyllo.
23 år av smärta, motoriska problem, glömska och det man idag kalla för hjärndimma.

Men också en otrolig tacksamhet
Framförallt för att min lilla baby i magen klarade sig och växte upp till en underbar kille.
Men också för att olyckan inte krävde några dödsoffer.
Jag var den som blev mest skadad. Skadade nackkotor, svår hjärnskakning med efterföljande hjärnskador, kroniska smärtor. Ortopeden som bytte mina höftleder tror att jag fick artrosen pga jag fastnade med benen under pulpeten och fick broskskador i lederna.

Att jag skriver om detta med en dåres envishet varje år är för att jag blir vansinnig på att inget händer när det gäller straffskalorna när det gäller rattonykterhet/fylla.
Ingenting!
Polisen plockar in de här människorna, och sedan kör de fulla igen efter några dagar.
Dödar de här människorna någon får de en månad, kanske ett år i fängelse och en klapp på axeln.
Jag anser att det borde jämföras med dråp, alternativt mord i straffskalan. De vet vad de gör, för de gör det gång på gång på gång.

Och deras kölvatten lämnas en lång rad av döda, svårt skadade människor och deras anhöriga.
Deras liv blir aldrig sig likt igen...

Här har jag skrivit om vad som hände den kvällen för 23 år sedan.

Snälla, lova mig att aldrig köra full eller bakfull! ♥



tisdag 21 oktober 2014

Glad

Var på gånglabbet idag, för ettårskontroll. Ja, det är ju bara snart 11 månader, men det spelade ingen roll. Det gick bra.
Bättre än vad jag hoppades på.
För RS, som testar mig talade om att först två år efter operationen är jag någorlunda återställd. Jag trodde det skulle ta sex månader till ett år... Men han sa att när man gör en dubbel op som jag gjort, tar det mycket längre tid att återhämta sig. Blev så lättad och glad!

För jag har verkligen trott att jag inte skulle bli så mycket bättre än vad jag är. Och det har inte känts så bra.
Har mycket kvar innan styrkan är hyfsat normal, balansen finns inte överhuvudtaget i den här kroppen, och koordinationen som var minst sagt dålig innan är väck med pusta nu.
Efter senaste febersjukan får jag mjölksyra i benen bara jag går upp på övervåningen och att då tänka på att gå ut på promenad med hundarna känns ju ganska avlägset.

Men han sa att det var normalt, att jag förvisso ligger efter i rehab pga sprickorna i lårbenet, men ändå ligger bra till i återhämtningen.
Så bra det kändes!

Nu är det bara att fortsätta kämpa, ett år kvar att bli bättre på :)
Nästa månad är det ett år med nya, blanka höftleder. Då blir det massor av undersökningar och läkarbesök.
Det ska bli spännande att se om läkarna är lika nöjda..

Och nu går jag dessutom ner i vikt.
Viktväktarna är lösningen!

Återkommer om detta, men det känns bra nu.

Kramen på er ♥

söndag 19 oktober 2014

Glädjespridare med tanke

Den här filmen har fått mig att skratta, fnissa, gapflabba, älska och bli lite tårögd...
En av de sötaste, roligaste och mest tänkvärda videos man kan tänka sig.
Tittar på den lite då och då, och blir alltid lika glad..

Loca, en liten speciell fralla


onsdag 1 oktober 2014

Göteborgs Djurskyddsförening

Göteborgs Djurskyddsförening
Bild från hemsidan

Idag körde jag upp lillkatten till Göteborgs Djurskyddsförening.

Så fint hon får det! Hon flyttade in till en lite tjej på ca sex veckor, som var lite rädd och osäker. De fann varandra direkt, kanon! Lillkatten visade sig vara mindre än jag trodde, och det fick jag bekräftat av Susanne, föreståndaren på GDF. Förmodligen är hon bara 8-10 veckor, och troligtvis är hon en hon - även Susanne hade lite svårt att avgöra det vid en snabb blick. Vi får se.
Nu har hon det iaf jättefint, en stor plats att vara på med två kojor, lektunnel, grejor att dra, gömma sig i, leka med och jaga. Fina hyllor med fönster att titta ut genom.
Nu får hon vara där tills hennes lillasyster också är gammal nog att adopteras bort.

Här kan du läsa mer om GDF och deras arbete! Och den lilla svartvita kattungen på bild nr 2 är Pussies nya lillasyster