Då har jag gjort det!

Trodde nog inte att operationen skulle bli av, men när jag vaknade förstod jag att det var klart.
Tre dagar senare är jag fortfarande groggy av all intressanta piller jag bjuds på, och det är jag tacksam för. Missade en dos igår och det var inte så kul..
Det verkar som allt gått bra. Jag förlorade lite för mycket blod och så fick jag visst en spricka i vänster lårben men annars är det ok tror jag. Än så länge håller nacken, men den tar stryk för jag får inte stödja på vänsterbenet. Får antagligen stanna tills åtminstone fredag pga det - trappor är inte att tala om ännu, och det för ju med sig vissa problem i vårt hus ;)

Familj och vänner är helt underbara. Daniel har ringt och Linda och Thomas kom hit med choklad och drickor.
Sedan fick jag dessutom höra att min älskade gubbe satt upp adventljustakarna! Bara ni som känner honom förstår HUR stort det är!! xD

Nu tog orken slut, men jag återkommer nog i  morgon..

:)

Nu så

Nu är jag installerad på en fin sal, enkelsvit minsann, med dusch, toa och TV :)
Middag är intagen, duschat för tredje gången i Hibiscrub och nålen sitter på plats.
Ska bara hämta lite påfyllning av kaffet - muggarna är ju pyttesmå ;).
Sedan blir det nog film eller serie på datorn..

I morgon bitti är det dax.
Fattar inte att jag faktiskt ska få bli bra
:D

Kram

Inte bra

Just nu är det inte bra. Inte bra alls.
Anneli fick nya anfall i eftermiddag och de har fortsatt under kvällen.
Ringde sjukhuset för en stund sedan och fick prata med mamma. Hon berättade att fram till nu har A haft fem anfall. Dessutom har hon inte mått bra emellan dem.
Nu kan man bara hoppas på att det inte blir fler i natt och att hon hämtar sig snart.

Finaste syster, tänker på dig och önskar att det kunde vända för dig snart.
♥♥♥

Lurad igen

Jaha, hon är en lurifax vår lillskit. Citrus är redan hemma igen, färdiglöpt. Antagligen hade hon hållit på lite längre än vad vi trodde, eller så blev det helt enkelt ett kort löp den här gången. Nu får vi se om hoppar över i januari, eller och om hon fortsätter som inget hänt.

Själv försöker jag göra det jag måste/behöver/tycker att jag borde göra.
Det går inte så bra. Är otroligt trött, sover väldigt dåligt.
Hade tänkt att laga en en hel del mat, bla köttbullar och kålpudding men ännusålänge har det inte blivit av. Har ju iofs ett par dagar kvar, men vill ju gärna få fram julstjärnor och lite sånt också :/
Får se vad det blir, kanske gör ett ryck i morgon...
Igår fixade Thomas och jag förhöjning av toastolen och sängen. Det kommer att fungera bra!

Idag var Linda och jag en sväng till Daniel. Han får det så fint! I veckan hade han och hans pappa varit iväg och köpt byrå och spegel till hallen, fönsterlampa och lite annat fint. Dessutom en diskmaskin som de installerat. På måndag redan kommer Bostadsbolaget och börjar måla och tapetsera. De sa från början att det kan dröja ett år, sedan var det till våren och i veckan fick Daniel meddelande om att de kommer redan nu! Grymt bra, soffan har ju inte kommit ännu, så det blir ju mycket lättare nu. Gissa om han är nöjd.. :)
Jag får ju inte se det på ett bra tag nu, men får väl skicka dit Linda eller Thomas för fotografering ;)

Fick låna Daniels laptop, ska ta med mig den till sjukhuset tänkte jag. Eftersom det verkar som de inte har något annat än Telias surfzon där, har jag fixat en dongel med Comviq ist. Och den funkar ju inte med surfplatta och mobil. Det är svårt att få information om hur mycket Telias surfzon kostar, och det verkar som man måste ner till Pressbyrån för att köpa voucher för att komma åt deras WiFi. Det kommer inte att funka (kan inte gå så långt), och de priser som kanske gäller är nästan dubbelt så dyra som det mobila bredbandet. Har mailat och försökt ringa, men inte fått svar/kommit fram. Och på deras hemsida kan man inte få besked - dessutom måste man ha abonnentnummer för att maila deras kundtjänst!!? Alldeles för krångligt. Så Telia får inte mina pengar denna gång heller.. :)

Igår tog dottern och jag en sväng till mamma i Varberg. Det lär ju (förhoppningsvis!!) dröja ett par månader innan jag kan köra ner igen, så jag ville väldigt gärna hälsa på för en fika. Lika trevligt som vanligt, även Anneli tråkigt nog inte orkade komma. Hon är ju väldigt trött efter det jobbiga halvår hon haft. Nu hoppas jag att det ska lugna ner sig snart..
Vi tittade i fotoalbum och jag fick reda på att vi faktiskt har släktingar i Amerika - på långt håll iofs. Tror att det var farmors mormors kusin eller något.  Så det är nog ingen idé att hoppas på någon gammal rik arvtant.. xD

Nu ska jag fixa lite middag - benfri karré med minirösti, beasås, sallad och melon blir det, mums!

Kram på er!

Men så det kan bli

En liten Citrus

Citrus lurade oss ordentligt förra veckan. Vi trodde faktiskt att hon var sjuk, var oroliga för att hon skulle fått livmoderinflammation. Ringde Blå Stjärnan men vi behövde som tur var inte åka in. Det visade sig att hon hade börjat löpa, 2 månader för tidigt. En djup suck av lättnad blev det när vi upptäckte det!

Så har hon flyttat hem till Linda och Melvin ett par veckor. Melvin gillar det inte - han har upptäckt lyxen av att ha en alldeles egen matte och ett alldeles eget hem och vill verkligen inte dela med sig till  någon annan hemsk byracka xD

Annars är det väl ok. Tiden går fort nu, bara lite drygt en vecka kvar till inläggning. Börjar bli lite pillrig, tankar går åt alla håll. Tänk om det blir flyttat igen? Tänk om jag blir inlagd och får åka hem igen? Tänk om det faktiskt blir operation? Behöver jag verkligen opereras? Tänk om det inte blir bra? Hur ska jag orka om den blir flyttad igen? Motsägelsefullt och heldumt. 

Men det blir nog bra.

Kramen

Flytt, läkarbesök och ME/CFS

Nu har Daniel bott i sin lägenhet en vecka. Redan på lördagkvällen var det viktigaste monterat och upplockat - dvs datorskrivbord, mediabänk och köksmöbler monterade, tv'n igång och bredband modell jättesnabbt installerat. Säng och soffa kommer senare, leveranstiderna är ju tyvärr långa.
Tråkigt nog var inte städningen gjord ordentligt så vi fick börja med det. Ytskikten är inget vidare, men det kommer att fixas så småningom.
Annars är lägenheten jättemysig, och med alla möbler på plats kommer det att bli kanonfint! Balkong med lite havsutsikt finns dessutom :)

Det känns konstigt att inte ha några ongar hemma längre. Och denna mamma är ju som bekant dessutom helknäpp. På lördagkvällen jobbade Thomas och jag skulle låsa dörren. Funderade över om Daniel hade kommit ihåg att ta nycklarna med sig, när jag kom på att han inte skulle komma hem. Och helt plötsligt, från ingenstans blev jag mörkrädd..!! Idiotiskt, det är ju inte första gången jag sover ensam hemma! xD

Linda har gjort en del av alla inplanerade läkarbesök och sin titthålsoperation. Nu vilar hon och samlar kraft inför de sista innan hon förhoppningsvis får diagnosen/diagnoserna. Att hon har IBS är konstaterat, ME/CFS-diagnosen kommer troligtvis i december (de väntar bara på resultatet från titthålsop) och sedan är det reumatologen kvar. Sedan får vi se vad fortsättningen blir, det viktigaste är att hitta en läkare på en vårdcentral som förstår ME. Och det är det inte många läkare i primärvården som gör. Tyvärr.
Här kan du läsa om ME/CFS Det finns mycket att läsa, men här kan du läsa diagnoskriterierna
Ingen rolig läsning, men för Linda och oss som står henne nära är det viktigt att få rätt diagnos, så hon och vi kan få reda på hur hon bäst kan leva med sin sjukdom. Och framförallt, äntligen få hjälp av AF, FK och förhoppningsvis vården. Bot finns ingen, men med acceptans och rätt hjälpmedel kan livet bli lite lättare för min dotter. Att folk runtomkring henne i allmänhet och vården i synnerhet lär sig att det inte handlar om lathet, ovilja eller inbillningssjuka utan faktiskt är en neurologisk sjukdom skulle göra hennes tillvaro något bättre. Sjukdomen i sig själv är ju skitjobbig, att människor hela tiden behandlar henne med misstro eller kommer med kommentarer som att: Bit ihop. Kämpa! Rör på dig! Ät bättre! Gå ner i vikt! gör inte livet lättare precis.. En läkare på  Närhälsan Björkekärr sa till henne på fullt allvar att det för höga värdet på sänka/CRP beror på att hon är överviktig... På Närhälsan Torpavallen skrev en annan läkare ut  nästan högsta dosen av antidepressiv medicin - läkaren på Mag/Tarm på Sahlgrenska sa att den medicinen ska definitivt ingen är som har problem med magen äta. Dessutom är inte Linda deprimerad. Ledsen pga situationen javisst, men det är ju inte samma sak.. För att bara nämna något av all skit hon har fått ta emot genom åren.
Så nu håller jag en tumme för att sista biten på hennes långa resa mot en diagnos äntligen snart är över!

Och så hoppas jag att det bara är knappt tre veckor kvar till min operation. Den 26 november ska jag enligt planerna läggas in, den 27e är det dags. Och jag hoppas att det inte blir någon mer flytt nu. Är så trött av värken, och orkar snart inte gå alls.
Även om jag inte precis ser framemot den, så ska det bli så skönt att få det gjort. "Alla" säger att det ska bli så bra, så jag väljer att tro på det.. :)

Ha det gott!