Det närmar sig

Nu rusar dagarna fram, även om jag rör mig i slow motion..

I tisdags var jag på gånganalys, något som jag tydligen ska göra flera gånger under några år framåt. En massa ploppar tejpades fast på fötter, ben, armar och bål, sedan fick jag gå framför en kamera som spelade in - det såg ut som bästa trickfilmningen.. Det roligaste var att forskningsledaren är pappa till en av Daniels klasskamrater från grundskolan, så det blev ett väldigt pratande. Han är lika språksam som mig, så ni kan ju tänka er resten :)
I morgon är det dags att prova ut alla hjälpmedel som jag behöver. En timme med arbetsterapeut och sjukgymnast, sedan ska visst bilen vara full..
Tisdag i nästa vecka är det mer eller mindre en heldag på Mölndal, och sedan är det bara en vecka kvar till den 9e...
Usch så fort det går.

Har börjat försöka fylla frysen så smått. Just nu finns det kalops, kålpudding och chili instoppat. Tänkte väl göra lite lasagne och pannbiff också. Får se hur mycket som hinns med. Tröttheten och värken är kompakt nu, så allt tar väldigt lång tid. Måste vila ofta, så det blir inte gjort så mycket som jag tänkt.
Vill gärna försöka åka ner till Varberg till mamma och Anneli en dag. Helsingborgsbesök hos pappa och Elisabeth har jag fått stryka, resan blir för jobbig. Bjuder in oss på middag i Skåne när de kommer hem från solen i vår istället! ;)

Dagen innan operationen hoppas jag på en fika med finaste AWH, som köpt hus i dag - i vårt område! Det är bara en backe ner , så det lär bli en hel del fikastunder när jag väl kan gå igen. För i slutet av oktober blir hon mamma, så jag ska få krama baby igen - ofta! :)
Sedan får väl Thomas komma och hämta mig med skottkärran, för backen ner går ju upp när jag ska hem.. ;)

Och så väntar vi på att Linda ska få besked om hon får praktik hos Samhall. Hon var på intervju där för ett tag sedan. Tydligen börjar man med praktik i två månader och går det bra kan man ev få anställning. Hoppas, hoppas!

Nu ska jag samla ihop de fyrbenta och gå upp och försöka sova. Var rädda om er!
Kram på er!

Ps: Jag glömde ju! Det där med surfplatta löste sig. Hittade en väldigt enkel och billig som jag köpte för de sista presentkorten jag fick på min födelsedag. Den som spar, hon har ;)
Ds

Mycket att göra

Hm..
Det blir mycket "jobb" inför operationen, det är helt klart.

Gånganalys, prova ut en hel drös med hjälpmedel, röntgen, datortomografi, provtagning, samtal med ortoped, narkosläkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut...
Och en tjock bibba papper som ska fyllas i om hälsan, smärtschema  (HATAR sådana!),  sjukdomshistoria (inte roligare det!), man ska räkna trappsteg i huset (finns många) och berätta vem som ska tvätta, laga mat, handla och städa, m.m...
Sedan rekommenderar de att man ska fylla frysen med färdig mat, se till att man har folk som hjälper till (och det har jag ju - jäklar vad de ska få jobba!!) och - helst flytta sängen så att man har toa, badrum, kök och säng på samma våningsplan.
Och där sprack det! Toa och säng finns i Eternitpalatset på övervåningen, kök på bottenplan och badrum i källaren..
Men vi har planen klar. Jag kommer hem, trixar mig upp på övervåningen där toan med den förhöjda toastolen finns och sedan bosätter jag mig i Balkongrummet. Där finns det då en förhöjd säng, fåtölj med sittdyna, telefon, TV och en extern hårddisk med filmer och serier. En hög med böcker som ska inköpas. Jag får frukost serverad på morgonen och middag på eftermiddagen av Thomas och Daniel - den ene jobbar natt och den andre dag, så det blir bra. Har inte Linda fått jobb, kommer hon säkert hit också. Goa svärmor har lovat att kommit hit och tvätta håret på mig om det behövs.
Och jag lär nog få psykbryt - hur ska jag klara av att inte göra något, och fixa att bli uppassad??!!
Det är verkligen inte min starka sida..

Det är nog den enda gången jag önskat att vi hade en surfplatta, det hade varit käckt att ha på sjukhuset. Är ju bortskämd med att kunna surfa runt och titta på film och serier när jag vill, det är skön avkoppling när kroppen värker. Men överlever nog en vecka, vilka ilandsproblem!

Har jag glömt något?
Just det ja, kaffet fixar Tassimomaskinen och så ska jag nog bunkra upp med lite godis..
Och när jag är frisk igen, då lär stackars Thomas behöva läggas in på vilohem.

3 veckor kvar idag...

Om en månad..

Och idag kom det.

Kuvertet jag väntat så på.

Den 1 oktober ska jag på inskrivningssamtal på Mölndals Sjukhus, en halv dag tar det med info från narkosläkare, ortoped, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, provtagning och undersökning..

Den 9 oktober är det dags för operation (Om den inte blir flyttad, det påpekades noga)

Jäklar i min låda så nervös jag blev nu

Bara en månad kvar

Det här blir tufft

Mycket och inget

Dåligt med uppdateringar på den här bloggen, fantastiskt att någon överhuvudtaget tittar in längre!
Egentligen händer det en del, men har inte riktigt orken att skriva.

Sommaren har ju varit, och är fortfarande (!), härlig.
Vi (mest Thomas förstås) har börjat på sista sidan av huset, så nu är det snart klart. Det blir verkligen bra, är jättenöjda! Otroligt skönt att få det klart, nu känns det verkligen som det mesta är gjort på renoveringen, iaf de stora, viktiga reparationerna. Fortfarande är ju lite smågrejor kvar att göra, källare och trädgård behöver mer omvårdnad tex, men inget som måste göras på stört. Äntligen kan vi slappa och bara vara. Det behöver framförallt min fantastiske sambo, som jobbar så hårt.

Själv får jag inte gjort mycket. Det verkar som det är fritt fall när det gäller statusen på mina onda höftleder. De har blivit väldigt mycket sämre i sommar. Beslutet att ta en paus från innebandyn har visat sig vara nödvändigt, tyvärr. Minsta aktivitet ta hårt på krafter som verkar ha försvunnit helt. Har nog aldrig varit så utmattad och trött förut.
Sover extremt dåligt nu, kanske en halvtimme, timme åt gången. Vaknar varje gång jag ska ändra ställning, det gör - ont.. Sedan tar det en stund att somna om, och så börjar det om efter en halvtimme igen. Så tröttheten är total minst sagt. Märker att skallen inte hänger med riktigt, Vilket blir en källa till både skratt och frustration. Man kan prata med mig, jag svarar ordentligt - för att minuten senare fråga om exakt det vi pratade om. Dessutom gör det att min redan dåliga motorik inte funkar så bra, tappar och snubblar. Nacken, armar och rygg pajar - kryckor är ju inte det bästa för en nackskadad.
Värken är som ni förstår överjäklig vissa stunder.
Men tacksamt nog ska visst kallelsen till operation komma i början av den här veckan, och då ska det tydligen bara var 5-6 veckor kvar.
Vi får se.

Saknar innebandyn väldigt mycket. Nu är det extra svårt när försäsongen skulle vara i full gång, Björnslaget spelas denna helg och jag är inte med. Nu är det ju extra tufft för laget och klubben, och att inte kunna hjälpa till då, känns verkligen inte bra. Det är skit helt enkelt. Men har inget val, så det är bara att försöka acceptera det.

När jag läser vad jag skrivit, märker jag att det låter ganska deprimerande. Men jag är på gott humör för det mesta, och deppar faktiskt inte.  :)
Är bara så jääääla trött!

Nu ska jag laga lasagne till mina fina, och sedan blir det nog lite sol i bersån..
Kanske jag kan locka hit Linda på kaffe och lite mat :)
Ha en go söndag
Kram