lördag 18 september 2010

Politik...

Politik är inget jag är jätteintresserad av. Men man måste ju ändå ta del av den, den styr ju allt runtomkring. Och ens eget liv påverkas ju hela tiden.
Och ta ställning måste man, även om det är svårare än någonsin att veta vem man ska rösta på. Partierna är ju nästan identiskt lika, de två blocken tävlar om att gå över varandras "gränser".

Men ändå, skillnader finns ju. Även om den rödgröna sidan började avrusta det svenska samhället, och göra livet svårare för de sämst ställda, har det ju blivit sju resor värre under den här regeringen. Det finns ju hur mycket som helst man skulle kunna relatera till, men det här blogginlägget visar ju på något som förekommer varje dag:
www.klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html
Det har blivit helt fel när reglerna är så fyrkantiga att medmänskligheten försvunnit helt. Detta är ju bara en bland många...

Och vi som redan har fått sjukpension (förlåt, jag vet att det inte heter så längre, men jag kommer aldrig ihåg vad det kallas nu), vi kan ju heller inte känna oss trygga. Även om FK säger att man har diagnoser som göra att de inte skulle riva upp något.
Rädslan sitter där.
Djupt in.
Hela tiden.
Oavsett vad de säger.
För de som bestämmer, de som vi väljer, de ändrar förutsättningarna.
Hela tiden.
Och alltid.
Blå eller röd eller grön, de ändrar sig

Och vi kan bara vänta och våndas
Och hoppas att vi väljer rätt

torsdag 16 september 2010

Grattis Jonas och Hanna till världens sötaste lilla Selma!

Selma född 20100916

Grattis Jonas och Hanna till er lilla flicka! Njut av äventyret, det kommer att bli härligt! :)

Och Mona kan nu kalla sig farmorsmor eller Gamla Farmor och Susanne är farmor.. Hej och hå, börjar vi bli gamla??? ;)


onsdag 15 september 2010

Längesedan sist...

Det var länge, längesedan jag var uppe i Heidhallen och tittade på handboll, men nu var det dax!
Annika spelade sin första seriematch sedan hemkomsten från Danmark, så jag tog ledigt från JAS-träningen och åkte till Järnbrott för att titta på elitseriehandboll.

Och det blev väldigt kul: Heid slog Tyresö enkelt med 40 - 16! Lite väl enkelt, men målskillnaden kommer säkert att bli bra att ha med sig framöver.. Annika stod för 9 av målen, ett av dem vet jag inte riktigt hur hon lyckades med: en passning över halva plan som hon inte riktigt fick tag i - hon gjorde en riktig tjurrusning, hann ifatt bollen och lyckades på något sätt få in den.. Fort gick det och omöjligt såg det ut! :)

Gott att ha henne hemma igen! Det kanske blir någon mer match i höst.. Och en och annan stor mugg kaffe!

tisdag 14 september 2010

Min namne... ;)


Fick ett hjärtligt skratt när jag läste på A-truppens gästbok idag. Killarna brukar ju slänga lite käft där ibland, och nu stod följande:

"Jag håller fast vid "gamla Bettan" och så kör vi några monsterräddningar till under året gubbar... :) Ses ikväll på träningen, har faktiskt uppdaterat Bettan lite nu..."

Haha, innan jag fattade vad han skrev om, vår nye målvakt..!! Sen dog jag bara, tur att jag har vattenfast mascara! :D Och senare, på träningen, berättade jag att jag hade haft väldigt svårt att låta bli att kommentera inlägget. Han fattade först ingenting, inte förrän en av killarna påminde honom om vad jag heter.. ;)

Egentligen hade jag tänkt att återge lite av helgens begivenhet, men orkar inte. Det har varit Björnslaget, och som vanligt är man helt slut efteråt. men roligt var det iaf! :D

Återkommer en annan dag...

Faktiskt ganska lik "gamla Bettan"... ;)

onsdag 8 september 2010

Blir så arg...

Jag följer ett antal olika bloggar, av många olika slag. En del innebandy (och andra sportbloggar), vänners bloggar, hundbloggar, matbloggar.. Några bloggar som jag av en slump börjat följa är skrivna av föräldrar med svårt sjuka barn, och av en mamma som förlorat sin lilla vackra dotter till cancern.
Det är vackra, stundtals hemska, men oftast ändå väldigt härliga bloggar som är skrivna av vanliga människor som tvingats att bli omänskligt starka för att orka sin svåra situation. Mammor och pappor som hela tiden måste hitta på egna lösningar för att livet ska funka, eftersom samhället ofta är väldigt trögstartade när det gäller hjälp.
Att kunna skriva av sig i en blogg är ju en fantastisk sak - en dagbok där man kan häva ur sig sin sorg, oro, frustration och samtidigt sin glädje och kärlek till barnen. Och kanske kunna få lite stöttning av andra föräldrar i liknande situation, eller av oss andra som bara finns där.
Att de här människorna ska behöva lösenordsskydda sina bloggar för att det finns människor som så vidrigt grymma att de i kommentarerna kritiserar dessa föräldrar för alltifrån hur de skriver om sina känslor, språkstil, sätt att skriva om barnen, att INTE skriva om barnen, att mer eller mindre anklaga bloggskribenten för att snylta till att börja diskutera politik, lägga in reklamlänkar osv är helt sannslöst. Man tror knappt att det är sant när man ser hur plumpt och omänskligt en del personer skriver på andra människors bloggar. Förstår helt enkelt inte vitsen med det, om man nu inte bara är ute för attt skada andra...

Att en mamma i sorg inte ska kunna ha sin blogg öppen, är förfärligt. Man borde väl inte bli förvånad över hur grymma människor är mot varandra, men jag trodde nog att det fanns en viss anständighet kvar. Man får väl tro att de är sjuka, de som skriver så.

Människor är underliga djur..

måndag 6 september 2010

Mysdag och kök..

Har haft en mysig eftermiddag med älsklingsdottern. Vi åkte till min mamma för en fikastund, och det var lika avkopplande som vanligt. Kaffe, glada skratt och en obligatorisk blick i hennes fina fotoalbum blev det.
Det där med fotoalbum är ett måste när man kommer till mamma! Hon är otroligt duktig på att få till det, hon klipper, klistrar och skriver, så varje album hon gör blir en fin bok. Och hon har många! Dessutom har hon sedan flera år gjort var sitt album till sina barnbarn. Och ni ska veta att det är många timmars jobb hon har lagt ner. Omsorgfullt har hon valt bland alla tusentals negativ hon har, framkallat, klippt, klistrat och skrivit en liten kommentar till varje bild. Gåvor som inte går att mäta i pengar!

När vi kom hem var Thomas nästan färdig med köket. Nu saknas bara foder runt halva fönstret och ett par taklister och någon typ av lösning runt kyl & frys, sen är bottenvåningen äntligen helt klar. Han är grym, min älskade man! Det blir så snyggt och välgjort (även om han förstås aldrig blir helt nöjd..) och han jobbar så hårt. Önskar att jag kunde återgälda honom, jag kan ju inte hjälpa till så mycket.. :/
Jag har världens finaste kök i vilket fall, det har blivit perfekt! Snyggt, praktiskt och lättarbetat, vi är väldigt nöjda.

I morgon början han jobba efter semestern. Liten besvikelse har ju den varit i år, det började regna när han blev ledig, och sedan har vi inte sett solen mycket. Lite vila blev det ju, men lite trist.

Nu är det dax för nattvila :D